Idag 28/8 hade vi vårt första möte i projektgruppen.
Alla var närvarande och vi började med att se över lite regler för hur våra projektträffar skulle gå till. Ingen av oss tyckte att vi behövde skriva ett gruppkontrakt, men att det ändå kunde vara en god idé att tydliggöra vilka förväntningar vi hade:
- Det är akademisk kvart som gäller vid mötestider, om inget annat bestämts.
- Man ska komma i tid. Ingen tyckte sig ha problem med att passa tider, så om sådana problem ändå uppstår för vi lösa dem då.
- Vi ska kolla vår mejl minst en gång om dagen.
- Om man behöver kontakta någon är mobil det säkraste sättet.
- Försök ha så god framförhållning som möjligt med information och tider. Mer specifikt: Räkna inte med att någon ska ha möjlighet att ställa upp på något med mindre än 24 timmars varsel, och försök ha så god framförhållning som möjligt. Om undantag ändå uppstår får vi lösa dem i görligaste mån, men det är bra att vi alla har den här inställningen.
- Mobiltelefonen är avstängd under möten.
- Det är helt ok att prata med andra om vad vi pratar om i gruppen; vi tror att ökad kommunikation ändå mest leder till fler infallsvinklar och idéer. Använd sunt förnuft.
- Återkommande agenda för våra möten:
- Kolla föregående protokoll
- Vad har vi gjort/vad har hänt sedan sist?
- Rast
- Vad ska hända?
- Avsluta i tid
En annan sak som vi kom fram till tidigt är att vi bör föra protokoll för att lättare kunna lägga upp saker på bloggen. Vår blogg är publik, men inte sökmotorindexerad, vilket alla var nöjda med. Mimi tog på sig att vara sekreterare för detta möte, men vi ska försöka hålla sekreterarrollen rullande.
Vi skrev också ned allas telefonnummer, men dessa går ut per mejl snarare än att hamna i bloggen. Vid kontakt har vi för närvarande dessa kända problem: Mimi har bristande tillgång till dator, och kan därför inte läsa e-post så ofta. Robert kan inte skicka sms eller ringa, men kan ta emot samtal. Ylvas telefon ringer inte alltid. De flesta av dessa problem ska förhoppningsvis avhjälpas snart.
Sedan vände vi oss till själva designuppdraget, där vi tidigt tog upp frågan med betygsnivå. Efter ett resonemang som bygger på att alla kan få vilket betyg som helst på kursen som helhet baserat på sina individuella uppgifter (givet att vi blir godkända på grupprojektet), så kommer vi förmodligen att satsa på den lägsta nivån inom projektet. På det sättet blir det mindre grupprelaterad press på medlemmarna, samtidigt som vi ändå kan sträva efter de betyg vi vill ha. Beslut i denna fråga tas på måndag.
(Om jag räknar rätt, så kan en kogvetare lösa 2 uppgifter till nivå 2, och en till nivå 3, för att då få 65 poäng på de individuella uppgifterna + 15 poäng på gruppuppgiten = 80 poäng = precis på VG-gränsen.)
Som vi såg på uppgiften i sig, så ansåg vi att vårt uppdrag var att förbättra någon positiv aspekt av människors interaktion med mat via tekniska medel. Vi skulle göra en undersökning inom ramen för grupparbetet, sedan skulle vi individuellt komma fram till ett antal designförslag, som vi sedan skulle gå vidare med inom gruppen. Under detta möte skulle vi bestämma en målgrupp samt en inriktning på vilken typ av positiv interaktion vi skulle vilja designa för. Interaktionstyperna som vi hade att välja på kommer från Grimes och Harpers artikel, som vi alla skulle ha läst redan innan mötet.
För att vi lättare skulle få översikt över våra olika alternativ skrev vi ned alla designinriktningar på vita tavlan. Vi skrev också ned de målgrupper som vi kunde komma på; vi startade med "kollektivboende" som var något som dykt upp under tidigare diskussion. Sedan började vi skriva upp för- och nackdelar som fanns med olika alternativ. Trendsökande fick börja med ett minus, det kändes avlägset för en av deltagarna. Avslappning verkade inte vara så aktuellt. Gåvor och kreativitet var de områden som gruppen verkade fatta mest tycke för, tillsammans med familjesammanhållning. Vid en diskussion om vad nostalgi/nöje egentligen handlade om föreslogs att det innebar att avsiktligt skapa stämningar med hjälp av mat. Temat verkade ändå inte tillräckligt tilltalande. Dock noterade vi att alla ämnen tycktes flyta in i varandra ganska mycket.
Vid det här tillfället ifrågasattes återigen vad vi skulle göra och hur detaljerat vi skulle göra det. Det var svårt att säga något säkert på den punkten, men vi gissade att vi skulle bestämma tillräckligt för att vi skulle kunna genomföra en intervju. Fokus skulle också ligga på positiva och i dagsläget välfungerande interaktioner med mat, inte korrigera interaktionerna. Av den anledningen fick kreativitet ett litet minus, då det upplevdes som om man lätt skulle kunna jobba korrigerande snarare än förstärkande.
För att inte snöa in oss allt för mycket började vi sedan titta på vilka målgrupper som skulle kunna vara aktuella. Det upplevdes problematiskt att inte studenter kunde väljas, men efter en kort diskussion kom vi fram till att man nog ändå kunde använda studenter, så länge de ingick i en större målgrupp, t.ex. personer som bor i kollektiv, personer som bor i korridor, personer med en begränsad budget, ensamboende, sambos, osv.
Kollektivboende lät spännande, och då var det huvudsakligen med fokus på ”familjesammanhållning” (fast då i betydelsen att kollektivet var som en familj). Hur gör ett kollektiv för att fungera väl tillsammans när det gäller mat och måltider? Familjesammanhållning fick ett plus för att det hade en intressant målgrupp. Sedan fick det ett plus till för att det var så lätt att hitta på olika familjevarianter som man skulle kunna undersöka (småbarnsfamiljer, familjer med barn i tonåren, familjer med utflugna barn eller barn på annan ort, frånskilda föräldrar med nya partners, storfamiljer, m.fl.). Många av dessa målgrupper skulle dock kunna vara svåra att få tag i och intervjua; något som också skulle kunna gälla kollektivboende. En möjlig nackdel med familjesammanhållning som fokus i allmänhet var att det också lätt kunde glida över i korrigerande design; ”vad gör man om det inte fungerar?”.
Vi började prata om gåvor igen, där vi tog fasta på en poäng Grimes och Harpers artikel om att matgåvor inte bara behövde vara sådana tillfällen där någon ger bort mat i en korg eller påse, utan helt enkelt kunde vara mat som man lagar till någon annan. Det var också ett intressant område, och då flyttades fokus från kollektiv och hamnade snarare på sambos. Hur tänker personer som lagar mat till varandra? Hur kan man designa för att den interaktionen ska gå ännu bättre eller upplevas starkare? Vi funderade här på om vi skulle avgränsa oss till just måltider som gåvor för att få en mer specifik inriktning, eller om vi skulle låta det förbli öppet (och jag tror att vi valde det sistnämnda). Om vi riktade in oss för mycket, så skulle vi kanske bli för låsta i vårt utforskande också. Vid den här punkten valde vi verkligen ”gåvor” som vår inriktning, då det kändes bra för medlemmarna i gruppen.
Sedan gick vi tillbaka till att diskutera vår målgrupp. Sambos kändes mycket mer aktuella än kollektivboende, men sambos är en stor och heterogen grupp; kanske borde vi avgränsa oss ytterligare. Vi funderade på ”fattiga sambos” (lite med tanke på att sådana skulle vara lätta att hitta bland studentpopulationen), men ”fattigdom” kändes lite som en brist som man kanske skulle designa kompensatoriskt för (hur man ger matgåvor trots att man är fattig). Istället valde vi sambos utan barn (och kanske ännu mer precist sambos som lever ensamma), då dessa därför kunde ha ännu större fokus på att de lagar och ger mat åt varandra, trots att båda kan laga mat.
Rörande undersökningsfasen som skulle följa så resonerade vi att det förmodligen skulle vara omöjligt att göra observationer av personer som lagade mat till andra. Dessutom är det inte alls så säkert att man skulle få så mycket mer insikt av det. Intervjuer skulle förmodligen vara en mycket mer lämplig undersökningsform. Exakt hur vi genomför intervjuerna (i par eller enskilt) är inte bestämt, så länge det blir minst en intervju per person. För att vi ska hålla oss någorlunda inom samma frågeområde bestämde vi oss för en semistrukturerad intervjuform där alla deltagare skriver ner de frågor de kan komma på på bloggen, och sedan väljer vi de mest lämpliga därifrån. På så sätt låter vi även frågorna divergera och konvergera när vi designar vår intervjumall.
Avslutningsvis pratade vi om hur vi skulle hantera arbetet nästa vecka. Vi bestämde att vi skulle ha ett möte på måndagen 31/8 under lunchen (vi träffas i D-huset vid mikrovågsugnarna) för att prata igenom vilka intervjufrågor vi skulle använda och också fatta beslut om betygsnivån. Alla ska ha lagt in sina frågor på bloggen senast kl. 12 samma dag, alltså innan mötet.
Då vi bara har vecka 37 på oss att arbeta med vårt individuella uppdrag om designförslag (vilket beräknas ta 4 dagar heltid), så bestämde vi att vi skulle försöka vara klara med intervjuerna redan till onsdag 2/9 för att vi skulle kunna ha ett uppföljningsmöte den 3/8 kl. 8-10, och då ska intervjuerna vara sammanställda. Om det blir ohållbart får vi flytta tillbaka till fredagen, men vi gör alla vårt bästa för att vi inte ska få ont om tid vecka 37 istället.
Eftersom Mimi inte hade möjlighet att lägga upp protokollet på bloggen förrän söndag eftermiddag tog Robert på sig att göra det. Mötet avslutades.
